thai-tv och blå elektronik

en torsdag som inleddes med mysig falafellunch på högklassiga sala kebab. lilla malte som letade efter en mor och verkade tycka att både jag och lisa hade potential. en regnskur av rang som ledde till fin stund med thaikvinna i thai food på norrbygatan, försök till konversation och ingefärskola. kaffe med jon viol på otroligt överskattade johanssons med ny hi tech servering.

skulle du någon gång besöka johanssons café bör du vara medveten om följande: den lilla blå dosan du får i utbyte mot betalning är inte så oskyldig som den ser ut. slår du dig ner medan du väntar på maten så var på din vakt! när som helst så kommer dosa att börja pipa och föra ett jävla liv. snabbast möjligt måste du nu ta dig till den lilla luckan längst in i cafét för att placera dosan i stålröret till höger, innan du äntligen får mottaga din beställning. om personalen nu är så rädd för kundkontakt kunde de väl göra det på ett mindre dramatiskt sätt?! jag skulle uppskatta om folk kunde umgås med varandra utan att störas av ett evigt pipande och förvirrade männiksor som tror att dom håller en tickande bomb i handen. ok, nog om detta.

fin dag som fortsatte på polhemsgatan och så småningom magasinsgatan. matlagande, småfilmande, glada telefonsamtal, blomplockande, mikkoankomst, pedofildokumentär och allmänt myspys. rent utsagt en utmärkt dag som borde resultera i sömn. men icke.

så här är jag nu. orolig i själen av dröm som fortfarande klänger sig fast. ett virrvarr i huvudet av beslut som ska tas, saker som ska bestämmas, viljor som ska tvingas fram. händer på mina axlar som ska trycka mig ner i skorna jag inte vill ha. frågan kvarstår: vems är händerna? eget ansvar. men jag orkar ju inte. vill inte. skitliv.